Att fortsätta framåt när ännu ett lager av emotionella sår har pressats upp mot ytan.
Kommer man någonsin bli klar?
Och har men ens kommit någonstans eller har man fastnat i ett evigt pendlande mellan 3D- och 5D känslor?
Upp och ner.
Bak och fram.
In och ut.
Från frihet, glädje, kärlek och lycka till djupdyk ner i oläkta skuggor och emotionella sår.
Men misströsta inte min käre vän och var väl medveten om att det är precis likadant för oss alla.
Och minns att du aldrig är ensam utan alltid i gemenskap med oss andra som vandrar på vägen mot läkning, frihet och kärlek.
Än dock om vi aldrig talat ett ord till varandra.
Än dock om våra egon hindrar oss från att omfamna varandra.
Så är vi för evigt bundna av det band som driver oss framåt mot vår uppstigning.
Och när du misströstar så bär jag dig.
Och när jag misströstar så bär du mig.
Tillsammans arbetar vi oss framåt.
Tillsammans tar vi de där stegen när vi tror oss inte klara mer.
Och tillsammans kommer vi stå hand i hand den dagen solen skiner på våra upplysta hjärtan.
Med all min kärlek//Angel