Som medvetna empater/högsensitiva/ljusarbetare strävar vi alltid efter att bemöta andra människor med kärlek, respekt, förståelse och medkänsla.
Men det är ej ovanligt att vi gör det på vår egen bekostnad.
Ofta är vi så måna om att inte såra en annan människa att vi gör oss små, för att bespara dem onödiga triggers.
För visst blir människor triggade när man strålar starkt och lyser rakt in i deras obearbetade sår och ego.
Projiceringar och vassa kommentarer/reaktioner kan flyga till höger och vänster.
Något många av oss fått erfara sedan ung ålder, när våra rena, öppna och sårbara hjärtan kom i kontakt med jordens tredimensionella ”hårdhet”.
Och vi har fått en hel del törnar sedan dess.
Med det har många utav oss skapat en reaktion av att dra tillbaka sitt ljus och dämpa sig.
En reaktion som nu nästan sker på automatik.
Något jag funderat en del på, då jag själv i mötet med ett par ljusarbetare valde att göra mig liten och med det få mig ur balans för att bespara oss onödigt obehag.
Såhär i efterhand insåg jag att det enda jag gjorde var att bespara dem tillfället för djup läkning och samtidigt gick jag emot och sårade mig själv.
Med det så fick jag till mig att det handlar om att göra sig ödmjukt stor.
Alltså att bli bekväm i sitt starka ljus och ödmjukt stå kvar i det med kärlek för alla som triggas.
Ingen lätt uppgift, men en som bör tas an för den som seriöst vill utvecklas och hjälpa andra människor till djup läkning.
En uppgift som leder till frihet för alla parter iblandade,
Med kärlek//Angel