Men den vet att sanningen visar sig olika beroende på vilken dimension man ser den ifrån.
Det betyder att både din sanning och min sanning alltid är detsamma. Och att vi bara ser den bara från olika nivåer.
Att minnas är ingen dimension bättre eller sämre än någon annan och så gäller även sanningen.
Det är som om gud skulle älska sin högra hand mer än den vänstra. Eller som om du bara skulle välja att älska den del av dig själv som ditt ego för tillfället värderar högst. Och komiskt nog är det så vi ofta värderar både oss själva och andra.
Den högsta sanningen är paradoxalt nog att det ej finns någon högsta sanning. Detta då universum alltid är i ett tillstånd av förändring, flux och evolution.
Med det vet “mästaren” ödmjukt att den aldrig kan bli fulllärd och att den aldrig kan bli någon mästare.
Med kärlek//Angel