Kallade att arbeta på ljusets väg
Det är inte ofta jag skriver personliga inlägg på min sida, den största anledningen till det är att jag vill att fokus ska ligga på de högfrekventa energierna i de kanaliserade budskapen. Det är ju de som hjälper människor med vägledning, läkning och frekvenshöjning.
Men idag känner jag att jag vill dela med mig av mina upplevelser. Många av oss blir kallade att arbeta på ljusets väg, att verka som aktiva ljusarbetare på olika sätt. Koder, frekvenser och vägledningar leder oss precis dit vi ska vara i rätt tillfälle och enligt den förutbestämda plan som vi haft, innan denna inkarnation på jorden.
För mig satte en ny fas igång, nu när jag för ett par veckor sedan kom i kontakt med tre stycken andra verksamma ljusarbetare. Tillsammans bildade vi en grupp som så vackert fick namnet ”fyra hjärtan”. Mycket av vårt arbete sker på det astrala planet i drömstadiet, men vi mediterar även tillsammans, skickar varandra healing, får till oss vägledningar och är öppna för uppdrag som kommer vår väg. Mötet och arbetet med varandra har öppnat upp oss för nya steg framåt i uppstigningsprocessen.
Utrensningar, förberedelse och uppgradering av tredje ögat
Att vara i en konstant utrensningsprocess och uppleva uppstigningsprocessens alla möjliga symtom har blivit en vardag, men det som skett de senaste veckorna har varit något utöver det vanliga. Ofta har jag varit så trött att det har gjort ont att gå och jag har fått lägga mig ned, rakt ner på golvet och bara legat utan orka att ta mig upp.
Sömntimmarna har blivit ännu mindre än de redan var och drömmarna ännu mer levande än de varit. Gråtattackerna har kommit från ingenstans och jag blir alltid lika förundrad då det känns som jag gråter ut sorg som inte längre finns.
En natt i en vaken halvsömn blir jag omringad av mina arkturiska guider och de känns så närvarande att jag nästan kan ta på dem. En guide lutar sig över mig som i en operation och sätter in en stor rund kristallins i mitt tredje öga.
En väldigt konstig och ovan känsla då jag aldrig varit med om en så tydlig fysisk upplevelse och hjälp från guiderna. De lugnar mig och säger till mig att de ska hjälpa mig att ”se bättre” och att klara av att hålla ljuset från högre dimensioner i mitt seende utan att det blir för jobbigt för den fysiska kroppen.
Ljusarbetare har alla en egen unik frekvens och vibration
Jag får till mig att det är dags för mig att arbeta mer aktivt som ljusarbetare och att uppgraderingen av mitt tredje öga kommer hjälpa mig ta steget framåt mot mina uppgifter på jorden.
Jag har funderat på hur jag ska arbeta och vad jag egentligen har för vibration. Tanken på det sista kom när de i gruppen sa att jag har en väldigt mjuk och kärleksfull energi men stark. Och min koppling till naturriket var något som ofta kom upp.
Jag hade aldrig tidigare tänkt på hur jag kändes och vilka energier som jag hade tillgång till att arbeta med.
Mina guider visade mig en bild av hur ljusarbetare alla har en egen frekvens och vibration och hur vi tillsammans bildar ett vackert nätverk genom att knyta an vid olika punkter och integrera oss med varandra. På det här sättet höjer vi planeten och mänsklighetens medvetande och hjälper varandra att uppstiga genom att dela frekvenser, koder och kunskap.
Kopplingen till moder jord, växt- och naturriket.
Jag började mer och mer få insikter om min egna del i nätverket och den vibration som jag bidrar med. Och min koppling till moder jord och naturriket gjorde sig mer tydligt. Att jag inte tänkt på det tidigare?
Jag spenderar dagligen ensamtid i skog och natur med ett följe av kraftdjur och naturväsen. Och ett av de kraftfullaste arbetena som jag gör är med naturen där jag i en spiralande vortex fungerar som en brygga mellan moder jord och fader gud.
De stunderna är de lyckligaste jag har på jorden, jag känner hur mitt övre hjärtchakra öppnas och expanderas till sin fulla styrka och jag känner en enhet som inte går att beskriva med ord. Jag blir ett med varje löv som svajar i vinden, jag kan se genom fågelns ögon och känna varje djur som andas i skogen, precis som vi vore var helt o-separerade och i de stunderna är vi det. Helt enade genom våra öppna hjärtchakran från moder jords djupaste inre till fader guds högsta frekvens.
Jag minns hur jag en gång möttes av en guide när jag mediterade. Han hade på sig en brun huva och höll i en stor trästav och sa till mig att jag skulle arbeta med kraftdjuren. Att de alla ivrigt väntade på att jag skulle bli redo. Han slår sedan med trästaven i backen och ett ljus sprider sig och lyser upp hela ”omgivningen” och i ljusets sken ser jag dem. Kraftdjur i otaliga antal och mer därtill. En känsla av vördnad slår mig men även en stark känsla av rädsla. Och rädslan över sin egen kraft är nog en känsla som alla ljusarbetare vid ett tillfälle eller annat måste möta.
Trumresan
Igår blev det klart för mig, att jag är en brygga och en shaman som arbetar, reser och kommunicerar mellan olika världar. Och att mitt arbete och kärlek för moder jord är ett kall som följt mig många liv igenom.
Det började i förrgår då jag helt plötsligt framför mig på mobilskärmen ser att det finns en plats ledig på en trumresa/healing inte alltför långt därifrån jag bor. Mina antenner börjar gå på högvarv och innan jag vet ordet av det har jag bokat den sista platsen.
På väg till bussen har jag ett helt följe av kraftdjur med mig och jag skrattar högt och ber dem vänta till själva trumresan. När jag kommer in i lokalen som i sig känns så kärleksfull, fantastisk och högfrekvent att jag nästan redan börjar att gråta, så vet jag redan vad som är på väg att hända.
En lika fantastisk kvinna leder oss in i meditation och börjar att trumma på sin trumma.
Jag blir kallad att arbeta som shaman
Under hela trumresan kommunicerar jag tydligt med olika guider och det börjar med att jag ser en stig. De säger att det är shamanens väg och att jag många gånger gått den vägen. Jag ser mig själv som ung pojke, som man och som en äldre kvinna som går på vägen. Jag leds fram till en stor och vacker ek som växer helt oväntat på en klippa. En ”lejonkungen klippa” som sticker ut en bra bit och en rädsla kommer över mig att den inte är trygg och håller.
De visar mig hur rötterna på eken kraftigt och säkert växer längs med hela klippan upp och in i berget och nedför klippan hela vägen långt ner i moder jord. Och i gapet av klippan växer otaliga vackra träd som sträcker sig från marken och högt upp i skyn.
Jag blir ledd till att luta mig mot eken och nästan med ens så sugs jag in och löses upp till ett med trädrötterna och förs nedåt, djupt in i moder jord.
På andra sidan möts jag av mina guider och en hel shamanstam, de börjar klä mig med fjädrar och en huvudskrud som består utav huvudet på en hjort. Hjorten träder fram och visar mig hur det arbetat med mig i ett tidigare liv och hur det själv valt att gå över till andra sidan. I det livet tog jag dess liv på hans begäran och valde sen att alltid bära med mig hans mod genom att bära hans fysiska kropp som huvudbonad.
Hjorten är en av mina närmsta kraftdjur och en stor känsla av glädje fyllde mig samtidigt som tårarna började att rinna nedför min kind.
Guiderna målar mitt ansikte med hjortens blod och en hel initieringsceremoni utspelar sig, med kvinnor som sjunger, eld som glöder, budskap som faller över mig och kraftdjur som kraftfullt cirkulerar runt hela stammen.
Jag ser mig själv pånyttfödas och ligga i fosterställning i moder jord och helt plötsligt känner jag mig otroligt skör och sårbar. Min fysiska kropp skakar lätt och jag känner mig rädd inför att vakna upp och möta de andra i salen.
En guide träder fram, en shamankvinna som jag för första gången träffade i skogen för ett par år sedan. Hon berättade för mig då att ”jag finner mitt hjärta i skogen”. Och även denna gång kom hon med ett kort men kraftfullt budskap. Hon sa åt mig att hålla rädslan utanför kroppen och bära den med stolthet. Och med de orden så tog jag rädslan och satte den utanför mig, för hela världen att se. Och en nobel känsla över att våga visa sårbarhet, sköljde subtilt över mig, samtidigt som rädslan helt löstes upp och stillsamt försvann.
I brudskrud ser jag mig sedan gå kraftfullt, självsäkert, ödmjukt och med moderns djupa urkraft genom skogen. Tätt förenad med allt omkring mig, i samma hjärtslag som varje djur, gungande i samma takt som varje löv och i en stilla in- och utandning med varje växt.
Efter trumresan och healingen smyger jag stilla ut med känslan av urkraft, mod och pånyttfödelse.
Mitt inre barn jublar av glädje
Jag känner en tacksamhet, en ödmjukhet och en otrolig vördnad inför allt som händer och egentligen har varit en pågående process sen mitt uppvaknande för två år sedan.
Allt har gått så fort och det är ofta som jag gråter stilla glädjetårar medan mina guider omfamnar mig och säger att allt är precis som det ska vara. Att jag är den som jag är, den vackra varelsen med den djupa kontakten med gud och de andliga sfärerna. Att allt är väl och att jag gör så mycket gott för planeten och mänskligheten.
Och vet ni, det känns fantastiskt, för flickan som låg vaken på nätterna och grät i skräck över övergreppen, misshandeln och det otrygga liv hon dagligen genomled. För tonåringen som smög bakom skåpen i skolan för att inte synas och gömde sig i rummet när hon hade panikattacker. För den vuxna kvinnan som slutade se sig själv i spegeln för att inte påminnas hur värdelös och ful hon kände sig.
Och det mest fantastiska är att jag har förmågan att vägleda människor till samma lycka och frihet som jag idag själv har uppnått och upplever. Mitt inre barn jublar av glädje och det är något som alla inre barn förtjänar att göra. Att jubla av glädje!
Med ljus// Angel