Kan uppleva hur de linjära tidsgränserna börjar att suddas ut.
Tankar och känslor manifesterar i rapid fart och det som förut tog ett par månader manifesteras nu på ett par sekunder.
Overklighetskänslorna är många då man svävar mellan 3-5D och ofta vet man inte VEM man är, eller VAD man är.
Karma utifrån egots identifikation skapar snabba manifestationer i det inre och yttre för att direkt återskapa balansen.
Eteriska band, kopplingar och relationer släpps återigen taget om.
Och även om ensamheten tränger på, så står de gudomliga varelserna en närmre än någonsin och ens gudomliga livsuppgift driver en nu framåt genom de sista rädslorna.
Transformationen av det man behöver släppa taget om poppar upp, en sak efter en annan.
Stundom skriker egot högre än någonsin, och stundom blir det bara helt STILLA.
Uppstigningen är nu ett ostoppbart faktum som stadigt och stabilt går mot sitt mål.
Ens högre JAG är mer eller mindre helt integrerat i hela ens varande på jordnivå och återigen väcks känslorna.
Vem är jag? Vad är jag?
“Jag vet ingenting….”
Samtidigt kan man känna universums gudomlighet pulsera i varje cell och konstant öppna hjärtat i ett överflödande och villkorslöst, kärleksfullt, enhetsmedvetande.
Information i ljusspråk som ej går att översätta med sinnets tankar eller människans ord tankas kontinuerligt ner på DNA och cellnivå och kristaliserar försiktigt den kolbaserade fysiska kroppen.
Kroppen som stundom känns lätt, fri och full av energi och stundom hård, begränsad och totalt utmattad.
En längtan finns att gå de sista stegen över.
Samtidigt föds en rädsla för att dö, den sista döden. Då egot helt släpper taget och slänger sig ut i enhetsmedvetandet.
Den där stunden där emellan döden och oändligheten innan man HELT minns vad man är.
Men nu är uppstigningen verkligen ett ostoppbart faktum.
Med all kärlek//Angel