Det senaste året har minst sagt varit utrensande.
Jag har fått släppa taget om sådant som jag aldrig tänkt att jag skulle behöva.
Livsomvändande konflikter har skapats i mig när universum gjort det klart för mig att det är dags att släppa taget. Och som utmaning så har de inte slutat förrän “ALLT” nu är släppt och ute ur mitt liv.
De senaste två veckorna har jag haft en underlig feber och hosta och en energi som sakta och segt dragits ur min kropp.
Allt nådde sin peak med söndagens fullmåne där jag under en egen ceremoni bad guiderna ta det sista ifrån mig. När jag vaknade på morgonen var det helt klart för mig att det var dags att släppa taget om min sista “kontakt” med det 3 dimensionella livet.
Och nu är jag här, helt tömd men fylld av ljus och ett frekvensskifte har återigen tagit sin plats. Än är det dock mycket seriöst arbete kvar men jag är redo att göra det som krävs som ljusarbetare på heltid.
För inget är så viktigt för mig än att vara i linje med ljuset och följa min guidade väg till att helt fullfölja mitt livssyfte.
Att uppstiga och integrera hela min själskraft på jordnivå och sedan serva planeten och mänskligheten på det sätt som jag nu är menad. Vad det än må vara.
Under årets gång har jag fått kontakt med de shamanska plantmedicinerna ayahuasca och kambo.
Kallet som väckts i mig redan efter de första sessionerna är obeskrivligt men tydligt och klart, det är in i Amazonas djungler som jag ska. Hem till moder jords men även mitt eget hjärta.
Under kommande år så kommer jag spendera en hel del tid i Peru. Och en känsla av att jag är på väg hem översköljer mig ofta tillsammans med att jag kan känna djungeln pulsera genom min kropp.
Allt hårt arbete har lett mig hit till denna punkt och jag kan verkligen börja förnimma det inre ljus jag äntligen kommer vakna till djupt inne i amazonas djungel.
En stark och ödmjuk tacksamhet översköljer mig ofta. För bara 3 år sedan så var jag redo att lämna jordelivet helt, tungt medicinerad, svårt sjuk och uppslukad av självdestruktiva beteenden hade jag nått ett mörker inom mig själv som slukat mig hel.
Det var dock inte förrän jag helt gett upp som ett starkt uppvaknande tog sin plats. Ljus översköljde mig och det hårda tunga skal jag var inkapslad i knäcktes sönder och föll av mig.
Jag minns så väl den dagen då jag fick kontakt med universum. Jag satte mig i bilen och körde till närmsta kyrka, en stor domkyrka mitt i staden.
Tårarna rann för min kind när jag gick igenom de stora portarna in i den nästan folktomma kyrkan. Änglarna sjöng kontinuerligt och guiderna hade samlats i mängder och översköljde mig alla i det mest kärleksfulla ljus jag på den tiden någonsin känt. Alla var där för att hälsa mig välkommen hem.
Och sedan den dagen så har jag gått på denna väg helhjärtat. Och tänk nu är jag här, där allt hårt arbete äntligen börjat ge resultat.
Med all kärlek//Angel