Uppstigningsprocessen har blivit hela mitt liv.
Sömnlösa nätter och mardrömmar om mörka entiteter som jagar mig varvat med kraftfulla drömmar där jag blir lärd och arbetar på ljusets väg. Jag börjar att få större insikter i att drömmarna inte är några drömmar och häromdagen kom jag på mig själv med att flyga runt i rummet och försöka tända lampan, tills jag insåg att jag hade glömt min fysiska kropp som fortfarande låg och sov.
Fantastiska saker händer på nätterna, de få timmarna jag sover eller inte sover. Det är som att vara helt medveten i ett omedvetet sovande tillstånd och när jag vaknar så kan jag förnimma minnena och känslorna av nattens energiarbete på andra dimensioner.
Inte konstigt att man blir jagad av demoner kanske, en rädd ljusbärare glömmer ju bort sitt arbete och hålls upptagen med att bekämpa mörkret.
Att bekämpa med kärlek, det är det enda som fungerar dock har jag insett. När jag ser de där mörka skuggorna i mitt rum och välkomnar dem med ett positivt och orädd ”hej vackra du” och dränker dem i kärlek och ljus.
Men det är ju inte alltid man klarar det, när uppstigningsprocessens olika frekvenser tvingar upp alla möjliga djupa traumatiska minnen och känslor eller när man hör kvinnor skrika i terror så fort man sluter ögonen.
Mörkret drar ju fördel av det, att spela på våra rädslor och till sin hjälp har de hela det kollektiva medvetandet som är redo att dränka oss totalt med dess hundratusentals år gamla ihopsamlade energi av rädsla.
Men jag tackar mörkret, för tillfället att kunna välja ljus och kärlek och utan mörkret och de energierna som försöker motverka uppstigningsprocessen skulle det inte finnas en uppstigningsprocess. Vad det betyder kan jag inte helt förklara i ord. Men det är alltet och helheten som är uppstigningsprocessen. Att välja kärlek i varje sekund, inför ALLA energier, tankar, information och ja ALLT!
Nyligen har jag börjat få till mig en bild. Jag ser en riddare, en riddare som vid varje tillfälle och möte med en tanke, känsla och situation får välja. Inget val är fel men riddaren kan välja den nobla vägen och ljusets väg. Riddaren kan välja att medvetet och med egen fri vilja stå upp för ljuset i sig själv och i allt omkring sig, med en djup förståelse om universums enhet.
Den riddaren vill jag vara, den nobla som offrar allt för ljusets sanning, den som in till det sista andetaget väljer kärlek, förlåtelse, tolerans, acceptans, ödmjukhet, medkänsla och medvetenhet framför rädsla. Riddaren som står längst fram i uppstigningsprocessen med flaggan vajande över huvudet redo att lämna ännu ett fysiskt liv för kärlekens skull, för mänsklighetens skull, för sanningen och enhetens skull. För ljusets skull!
Och den känslan i sig gör allt värt det, de oändliga sömnlösa nätterna, demonerna som jagar en, den konstanta tröttheten och den intensiva känsligheten. Den känslan får mig att ständigt gå framåt, målmedvetet och ambitiöst framåt. Som ett hjärtats kall. Ett outsläckligt ljus som inget mörker i världen kan släcka, då mörkret i sig innefattar samma kärleksfulla ljus dolt i sina mörka täta slöjor.
Ofta känner jag en djup tacksamhet och vördnad för den uppgiften som vi har fått här på jorden. Vi upplever mycket och vi ljusbärare har det verkligen tufft, det är sanningen! Men vi har även något annat, ett outtröttligt inre ljus som brinner i djupet av våra själar.
Och det mina kära ljusvänner, det är det som gör oss till de nobla riddarna, vägledarna och uppstigningsprocessens ”krigare”.
Med ljus// Angel